pingisklantig

Mors lilla Olle i skogen gick,

rosor på kind och solsken i blick.

Läpparna små utav bär äro blå.

- Bara jag slapp att så ensam här gå.

Brummelibrum, vem lufsar där?

Buskarna knaka', en hund visst det är.

Lurvig är pälsen, men Olle blir glad.

- Å, en kamrat, det var bra, se god dag!

Klappar så björnen med händer små,

räcker fram korgen, - Se där, smaka på!

Nalle han slukar mest allt vad där är.

- Hör du, jag tror att du tycker om bär.

Mor fick nu se dem, gav till ett skri.

Björnen sprang bort, nu är leken förbi.

- Å, varför skrämde du undan min vän?

Mor lilla, be honom komma igen.

                                                                                                                           /emms